Välkommen till Alla tiders mat!
Välkommen till Alla tiders mat – en kulinarisk resa genom seklerna! Här har vi samlat material från utställningen som Finlands Svenska Måltidsakademi och Adelsförbundets understödsförening ordnade på Riddarhuset i Helsingfors den 10–19 april 2026.
Nu kan du ta del av den unika utställningen om måltidens historia i digital form. Utställningen ger en inblick i vårt kulinariska kulturarv genom råvaror, recept, köksredskap och dukningar. Personporträtt, gårdar, menyer och bilder berättar om hur måltiden har format och formats av sin samtid.
Utställningens köksrelaterade innehåll har planerats och förverkligats av mathistoriker Yrsa Lindqvist och Måltidsakademins sekreteare Louise Mérus med mycket kunskap, passion och kreativitet.
Köket

I köket finns det värme, dofter och gemenskap men också hårt arbete och mycket kunskap. Köket är det rum i hemmet som förändrats mest genom seklerna – teknik av olika slag har reformerat både tillredning och förvaring.
Den öppna elden ersattes i slutet av 1800-talet av järnspisen. Det förde med sig nya flatbottnade kokkärl, och också en modernare och mångsidigare matlagning. Nästa steg blev el- och gasspis. Vattenledningar och avlopp underlättade det tunga arbetet med att bära vatten till matlagning och disk.
I herrgårdsköket och på stora bondgårdar behövdes särskilt tjänstefolk för att driva hushållet under överseende av husfrun. Hushållerskan och kökspigor arbetade med såväl matlagning, bakning och konservering för vinterns behov. Det behövdes beredskap både för att tillreda vardagsmat och festmåltider.
Isskåp var föregångare till kylskåp. Det var ett förvaringsskåp med en behållare för isblock som höll matvarorna kalla. När isen smälte rann det kalla vattnet i kanaler mellan dubbla sidoväggar. Insidan var klädd med zinkplåt. Isen sågades upp ur sjöar på vintern och förvarades under resten av året i högar täckta med tjocka lager sågspån.
Konservering

En gård var en produktionsenhet som på många sätt var självförsörjande. Jordbruket försåg hushållet med mjöl, potatis och andra rotsaker. I trädgården fanns grönsaker och frukt. Saltat kött och saltad fisk skulle räcka till för alla under vintern.
Nya konserveringsmetoder spreds till hemmen, hand i hand med upplysningen om en mångsidigare och hälsosammare kost. Hermetisk tillslutning, det vill säga att koka frukter och grönsaker i täta burkar så att vakuumet uppstår, blev ett alternativ till saltning och torkning. Metoden uppfanns 1804 i Frankrike för proviantering i krig och långa sjöresor. På 1900-talet började man tala om Rex-metoden, efter apparaten av märket Rex. I den steriliserades och konserverades grönsaker, men också bär, svamp och kött i glasburkar. Upp till 18 burkar, med lock och gummiring, rymdes i en ställning som sänktes ned i vatten i Rex-apparaten för att kokas. När de svalnade, hade locken slutit sig hermetiskt.
Morotsgeléer – Recept ur Fredrika Runebergs receptsamling
Vatten, ej mer än nödvändigt fordras, uppkokas med kanel och socker, och skummas. Däri lägges sönderskurna morötter att koka över sakta eld så länge till dess det blir en stadig marmelad. Innan det lyftas av elden tillslås några matkedsblad gott brännvin. Förvaras i stenburkar och hanteras som annan sylt. Berömmes som billigt, gott och hälsosamt samt lämpligt att breda på bröd åt barn.
Föremål
Torkställning för murklor, Järvikylä gård i Jorois.
Rexkokare, privat ägo.
Desserter

Trerätters menyer där den tredje rätten är en söt dessert slog igenom först på 1800-talet. Innan dess åt man på "franskt vis" med alla rätter samtidigt på bordet. I Cajsa Wargs kokbok från 1755 finns recept på tårtor av smördeg med olika söta fyllningar. De kallades petit pâtés om de bakades i små formar. Äppelskivor friterades i munkpanna – att jämföra med danska aebleskiver – och våfflor och söta rån kunde gräddas i särskilda järn.
Cajsa Warg har flera recept på glass, en verklig lyxprodukt som hon själv beskriver som "en mycket ohälsosam spis" mer på grund av kylan än ingredienserna. Innan 1700-talet hade man tillverkat sorbet av is eller snö som blandades med frukt, honung och kryddor. Sorbet kan härledas från arabiskans "sharbat". Med mjöl och grädde som ingredienser uppkom glass. I mitten av 1800-talet öppnade invandrare från Italien, Schweiz, Tyskland eller Österrike glassalonger i Stockholm. Glassen smaksattes till en början endast med vanilj.
Den absoluta samhällseliten intresserade sig tidigt för glass. I släkten af Schultens receptsamling beskrivs en middag, troligen i Stockholm, hos amiral von Stedingks, den 5 maj 1812 då det till sist bjöds på "glass och sockerbröd, konfekt". På släktsupéer hos Otto af Schultén, vid tiden titulerad verkligt stadsråd, bjöds "före supé punch, bischoff, samt en gång glass." enligt en uppgift från 1846. (historiskarecept.sls.fi)
Rån ca 35 st
Gräddas i ett rånjärn
100 g smör
100 g fint socker
2 ägg
6 msk vatten
Grovt vetemjöl så mycket att smeten liknar en tjock plättsmet.
Rör smör och socker vitt. Tillsätt äggen och vetemjölet, sist vattnet. En dessertsked av smet läggs i det smorda heta järnet. Grädda på bägge sidor. Lösgör det tunna bakverket och rulla eller forma till en strut genast.
Fyll rånen med till exempel fromage, blancmanger, glass eller vispgrädde och bär. Eller bred fyllning mellan två rån och servera som dessert.
Föremål:
Glassmaskin från Qvidja Gård i Pargas.
I de första glassmaskinerna kyldes ingredienserna ned med hjälp av is och salt.
Rånjärn i gjutjärn, 1800-tal, privat ägo
Bakning

I handskrivna receptsamlingar från 1700- och 1800-talet dominerar ofta bakverk av olika slag. Bakverken behövdes till den nya trenden med kaffebjudningar. Ståndspersoner började dricka kaffe och te på 1700-talet. I hushållens anteckningar om utgifter från den tiden hittar man inköp av kakformar och andra bakningstillbehör. Mandelmjöl var en vanlig ingrediens. Vetemjöl kom betydligt senare. Ägg användes rikligt, de fungerade som hävmedel i stället för jäst.
Rågbröd bakades i stora mängder ett par gånger per år. Ju större gård, desto större mängder bakades per gång. Rågbröd som torkades på stänger i taket, eller i tråg i bodar, var typiskt för de västra delarna av Finland. I östra Finland bakade man oftare och åt därmed oftare mjukt bröd.
Föremål
- Brödmaskin, ställning för ägg och smörkärna, Järvikylä gård i Jorois.
- Degtråg och glasburk med smörkärna, privat ägo.
- Äggställning, Malmgård Lovisa
Farmors finaste Sandkaka
Lagades i den stora, gamla kopparformen. Kakan smaksattes med apotekskonjak eller Bittermandel (olja) eller citronskal.
400 g smör
4 dl finfint socker
6 ägg
4 tsk vaniljsocker
5 dl potatismjöl
4 tsk bakpulver
3 msk konjak
Gnid smör och socker riktigt pösigt. Rör i äggen ett i sänder och rör kraftigt mellan varje ägg. Blanda de torra ingredienserna och sikta dem ner i smeten. Blanda väl och Smaksätt till sist med konjaken.
Grädda i en MYCKET välsmord och bröad kakform som rymmer minst 2 liter. Ca 50 minuter i 175C inte varmluft. Täck kakformen med ett bakplåtspapper. Så att kakan stiger jämnt.
Prova med en sticka att kakan är färdig. Stjälp upp på ett bräde och lyfta bort kakformen efter en stund.
Recept: Mary Gahmberg
Matlagning

Recept har utvecklats i takt med att nya material och metoder tagits i bruk. Rundbottnade grytor och trefot som stativ för övriga kärl användes över öppen eld eller glöd. Gjutjärn var ett vanligt material för matlagning tack vare dess värmeledande egenskaper. År 1809 fanns det 25 järnbruk i Finland som också framställde grytor, pannor och mortlar. Men järnbruken har varit betydligt fler. Munkpannor, plättpannor och blinipannor, grytor, stekpannor, köttkvarnar, järn för rån och våfflor – det mesta kunde göras av gjutjärn och som störst var sortimentet med hushållsföremål i början av 1900-talet.
Koppar lämpade sig också bra i köksmiljön tack vare sina värmeledande egenskaper. En ny teknik, att valsa koppar, gav i slutet av 1700-talet möjlighet att öka produktionen av kastruller, både avlånga och runda, stekfat och formar för både kakor och patéer. Kopparkärlen måste förtennas på insidan. Fiskars tillverkade de första kaffepannorna i koppar industriellt 1830, innan det var de handslagna.
Leksakerna blev i slutet av 1800-talet pedagogiska och det gjordes gjutjärns- och kopparföremål också för barnens lekar. Små spisar i gjutjärn med små pannor och kastruller förberedde flickor för kvinnorollen med ansvar över hus och hem. Spisarna värmdes med ved och maten kunde på riktigt ätas.
Föremål:
- Köttkvarn från Järvikylä Gård i Jorois.
- Högfors gjutjärnsspis och små plättpannor för barn.
- Stor plättpanna från Malmgård i Lovisa.
Kokböcker och recepthäften

Kokböcker ägdes till en början endast av de högre samhällsklasserna och i Finland användes främst kokböcker tryckta i Sverige. Samtidigt förekom allmänt handskrivna receptsamlingar. I dem kopierades recept från tryckta kokböcker och från vänner och släktingar. Unga flickor skrev ner recept inför giftermålet. Så gjorde till exempel Wilhelmina Mellin som föddes på gården Haudois i Ackas i Tavastehus län 1786. Hon gifte sig med kapten Johan Fredrik Standertskjöld 1815 och började skriva sin "hushållshjelpreda" två år innan giftermålet den 7 mars 1813.
Populära svenska kokböcker som flitigt användes i Finland var till exempel Cajsa Wargs Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber (1755), Margaretha Nylanders Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen (1822) och Gustafva Björklunds Kokbok (1849). Samtliga utkom i många upplagor.
En klassisk kokbok från 1900-talet är Princessornas kokbok av Jenny Åkerström-Söderström som förestod en hushållsskola i Stockholm. I den gick de svenska prinsessorna Margaretha, Märtha och Astrid. Till dem tillägnades kokboken som utkom i många upplagor med början 1929. Pärmen pryddes av prinsessornas porträtt.
De första finskspråkiga kokböckerna dateras till 1800-talets mitt, och som första fullständiga kokbok räknas Kokki-Kirja (1849), bearbetad efter en svensk förlaga. Tjugo år senare utkom följande finska kokbok Uusi ja oiva ruanlaitoskirja (1869) omfattande 400 recept, likaså anonymt översatt från svenska.
Kring sekelskiftet 1900 grundades hushållsskolor som behövde läroböcker. Anna Olsoni (f. 1864) som bland annat var den första läraren i hushållsvetenskap, publicerade på svenska och finska kokböcker som blev populära både i hem och skola.

