Taste 6/2025

Artikeln har publicerats i TASTE Magazine Scandinavia 6/2025

December 2025

Var en axgan – ät och köp närproducerat

Närproducerat och riktigt närproducerat, vad är skillnaden egentligen? Det var en av frågorna som vi ställde varandra då 60 inbjudna personer från hela Norden samlades i Malmö för ett år sedan för ett innovationstoppmöte

Det var frågan om ett 20 årsjubileum för Ny Nordisk Mat och det var dags för oss att revidera det nordiska köksmanifestet. Claus Meyer, som är en av drivkrafterna bakom det ursprungliga manifestet, deltog även. Som entreprenör och mataktivist konstaterade han att trots att mycket har hänt så har förändringarna i våra matvanor inte ändrats så mycket att vi har lyckats förändra och bygga en hållbar matkultur i vår egen region.

Vad skall vi behöva göra för att nå detta, tänkte jag. Behöver det arbetas 20 år till för att få upp ögonen på allmänheten? Vad har gjorts fel?

I slutet av toppmötet var det en finsk köksmästare som lyfte en intressant fråga, som han själv svarade på. Vad är närproducerat för oss nordbor? Borde det inte vara så att för oss nordbor är närproducerat det som vi producerar här, inom Norden. Borde det inte vara så att vi i första hand förser nordborna med våra egna råvaror och sedan exporterar dessa råvaror utanför Norden?

En liten kugge i ett stort maskineri

För sex år sedan tog jag emot ett yrkeslärarvikariat på Åland. Innan dess hade jag arbetat inom restaurangbranschen i nästan 30 år, främst vid spisen. Under de sista 10 åren hade begrepp som bland annat närproducerat, produktleverans direkt från producent, självplockat och egenodlat blivit alltmer allmänna. Så hade även jag börjat arbeta som köksmästare och -chef. Men det var först på Åland som jag på riktigt började förstå vad närproducerat innebar och vilka möjligheter det kan skapa för ett helt område.

Genom att ett område börjar profilera sig via måltiden och allt som hör där till får det stora effekter för ett flertal aktörer, även turismen kan och ska gagnas om det görs på rätt sätt. Det kräver eldsjälar, projektdragare, initiativtagare, arbete pro bono, innovatörer, misslyckanden, stark tro på vad man gör och mycket mer.

Jag hade lyckan att rätt snabbt, efter min ankomst till Åland, träffa personer som är dessa eldsjälar. Jag togs med i ett flertal projekt och hade nöjet att, tack vare egen expertis, kunna ge min input till dessa projekt och andra framtidsplaner. Som tack försöker jag sätta Åland på tallriken var jag än rör mig i världen, och på så vis betala tillbaka för allt det som jag fått ut av dessa erfarenheter.

Nu, sex år senare, kan jag konstatera att erfarenheterna jag fått från Åland hade jag knappast kunnat få någon annanstans i det svenskspråkiga Finland. Det är för mig väldigt hedersamt att ha varit nominerad till åländsk matambassadör, varit ordförande för Mathantverkare på Åland, suttit med i styrgruppen för projektet Smakturismen på Åland samt mycket mer.

Ät och köp närproducerat på Åland, var en AXGAN

Som så många andra områden i Norden så arbetar Åland hårt och på bred front för att profilera sig som en måltidsdestination. Det görs ett idogt arbete för att främja och lyfta områdets egna råvaror och producenter, dels för lokalbefolkningen men även för resenärer.

Första fredagen i november hyllar man det åländska genom att fira Axgandagen. Axgan är ett begrepp som myntades 2018 av Johan Mörn, sjöbjörnen jag hade med mig i artikeln om skarv för några nummer sedan.

I år kunde jag för första gången se och uppleva att detta begrepp äntligen börjar få den status det förtjänar. Det uppmärksammades i lokal media på ett helt annat vis än tidigare, fler restauranger kunde erbjuda axganrätter, affärerna lyfte åländska råvaror på bred front och lokalbefolkningen talade om det åländska, det egna. Äntligen. 

Text: Mathias "MatMasse" Kumlin
Ordförande för Finlands Svenska Måltidsakademi r.f.

Läs mer om axgandagen på https://landsbygd.ax/axgandagen